Felicia har ylat den senaste 1,5 timmen med lite hjälp från Sune lite då och då. De är så olyckliga där nere för att de är ju alldeles ensamma och det är så synd om dem. Jo, eller hur. Det går ju inte att sova om morgonen längre! Jag behöver ju aldrig sätta min väckarklocka längre, det sköter ju hundarna och Annie. Nu ska jag äta.