Bowling, trevligt sällskap och god mat!

Firat J's 22-årsdag ikväll, var väldigt trevligt! Spelade först bowling (gick sådär första rundan, andra går alltid bättre) åt på haket (örtmarinerad oxfilé och kycklingfilé på spett, supergott) och avslutade med att kolla på film hemma hos J. Lyckad kväll med andra ord!

Pappas nya leksak!

Sitter och leker lite med pappas nya leksak framför tvn. En sån där liten minidata, Asus Eee, eller vad den heter. Är faktiskt väldigt söt och behändig! Vad skön den hade varit att ha med sig på redan eller i usa! Väger nästan ingenting och hade ju gått ner i en handväska modell större. Det är ju ingen monstermaskin men duger ju gott och väl till att surfa och skriva!



Har tittat på spåret med mamma och pappa och det gick väldigt bra för oss. 42 poäng, utan fusk, det var verkligen resor som passade oss. Brisbane, Geneve och Helsingborg!!! Fick full pott på alla brisbane frågor. Egentligen skam, skulle ju haft full pott på Helsingborgs-frågorna. Men vi kunde åtminstonde Själland, Magnus Stenbock och Henry Dunker. Dock tycker jag en sak är underlig, Surfers Paradise skulle vara den mest kända (?) staden på Gold Coast men det står ju inte ens med i atlasen (visserligen från 2001, men ändå!).

Oväntat besök!

Fick en överraskning när mamma släppte ner en tokig och smutsig hund i min säng! Hade legat och retat mig på att hundarna hade skällt ovanligt mycket och nu fick jag svaret till varför. Lille Aron, storasysters hund, kom och hälsade på! Så nu ligger han här på golvet brevid mig. Har letat fram en liten kanin som han har fått låna! Han är så söt så. Och jag fick fortfarande inte gå upp på ovanvåningen utan honom!







Mongolian Barbeque

Igår skulle jag mamma, pappa och lillasyster gå och äta thaimat på hamntorget men när vi kom dit så visade det sig att resturangen hade semesterstängt. Vi kan gå till Asia Kock föreslog jag då och så blev det. Det visade sig att nuförtiden så serverar de Mongolisk Barbeque på fredagar och lördagar! Det var visserligen gott men ändå bara en tam variant jämfört med bd's mongolian barbeque som tillhör mina absoluta favoritkedjor i usa! Det är fruktansvärt gott! Man väljer själv ut sina ingredienser (fläsk, nöt, räkor, kräftor, kyckling, korv, musslor, lamm, bambuskott, pasta, nudlar, bönor, broccoli, morötter, paprika, tomater, ägg, svamp, kål, ananas, vattenkastanjer, lök, majs, tofu, jalapenos) och sedan steks ganska hårt på ett stekbord. Sedan häller de på den sås (ca 15 att välja mellan) du mixat ihop och sedan är det bara att äta, med ris eller tortillas till. Riktigt gott!



Mitt fina glas som en vän stal åt mig!

Vill ha...

... en Toyota Prius. Jag tycker de är skitsnygga men framför allt, en hybridbil! Bra för miljön. Tänk på alla rödljus, stopskyltar och väjningsplikter som finns. Tänk att stå och vänta utan att släppa ut några avgaser alls! Pappa och jag var och provkörde idag och han gillade den!




Och än en gång har jag utökat min samling..

För ett par år sedan hade min pappa ett välfyllt bibliotek och jag älskade som ung att gå omkring och leta bland titlarna efter nästa bok att läsa. Och jag läste mycket. Jag älskade att bädda ner mig med en god bok och bara försvinna bort. Jag hatade när folk störde mig, då var jag inte särskilt vänlig. Jag älskar fortfarande att läsa men numera är jag dock lite för fast. Det är inte samma vidd i bokvalen längre utan jag väljer gärna en bok som jag läst tidigare. Min kära pappa läser inte längre, han föredrar att lyssna på ljudböcker istället. Till följd av detta har han valt att göra sig av med merparten av sitt bibliotek. Idag bestämde han sig för att krympa det ännu mer och lade ner ett 50-tal böcker i papperskassar som skall skänkas bort. Jag kan dock inte låta honom göra sig av med dem utan att jag får titta, så det slutade med att jag räddade 20 böcker från sitt öde, mestadels Jack Higgins och Ken Follet. Måste läsa dem först och sen kan jag avgöra om de får en plats i min bokhylla eller om de ska bort. Ken Follet är författare till en av mina absoluta favoritböcker, Svädet och Spiran. Den är fruktansvärt bra och jag har läst den om och om igen. Den är av den sorten som jag hade kunnat läsa om på nytt direkt efter att ha läst klart den. Paolo Colehos Alkemisten är också av den sorten och har även den sin plats bland mina favoriter. Genom åren har jag räddat en hel del böcker ur pappas samling och min egen boksamling har utökas med bland annat Auels böcker om Ayla och Jondalar, Gabalons episka romaner, Tolkiens trilogi om midgård, böcker av Wilhelm Moberg, Chris Ryan, Jack London, Arthur Conan Doyle och Hjalmar Bergman. Just nu håller jag på med Wilhelm Mobergs bok Utvandrarna. Den är ganska dryg just nu men jag vet att den är bra när man väl kommer in igen. Jag är egentligen inte så förtjust i böcker som tar ett tag men jag vet att det oftast är värt det att traggla sig igenom en lång och utdragen början. Tolkien skriver så. Det gör också Jan Gillou. Och Sagan om ringen-triologin är, liksom trioligon om Arn Magnusson, enligt mig, världsklass.

Huvudvärk

Tänkte jag skulle titta på President Obamas installarion i Washington idag men glömde ju helt totalt bort det. Tänkte att jag skulle titta på det nu, men hans första tal är ju 20 minuter lång och jag har en dundrande huvudvärk. Imorgon, dock, då ska jag ta mig igenom det! Det går en gammal goding på TV3 just nu, Independence day. Känns som att det är allt mitt huvud klarar just nu.


 


Nytt

Helgen har resulterat i att jag har fått lite nya saker. Bland annat en klänning/tunika från Gina Tricot som jag har spanat in länge och en lampskärm Klavsta från Ikea.




Vovvarna

Har tillbringat en stund ute i kylan för att försöka få bra uppställningsbilder av Felicia. Det gick inte så bra...
Hon är inte så mycket för kommandot stå. Sune däremot är lite mer intresserad av allt runtomkring men Minus, han är en mästare.


Felicia på väg att sätta sig


Menar ni STÅ på bakbenen?


Oj, tappade balansen och trillade ner!


Någorlunda hyfsad bild.



Sune undrar vad som händer där borta?


Tittar rakt fram, för en gångs skull!


Mästaren Minus.


Lika snygg var gång!

Vetrinären

Tillbringade mer än tre timmar hos vetrinären idag med lilla Minus. Skulle tas röntgenbilder och det var lång väntetid innan vi kom in. Både Minus, jag och pappa hann bli rejält otåliga. Visade sig att det inte hade blivit någon förändring i alla fall och Minus är ju pigg och kry. Fick plocka bort stygnen efter hans kastrering och fistel och det var han ju lovligt nöjd med, stackarn.

Tycker faktiskt Top Model 11 är lite mindre dramatisk än tidigare och jag har inte lärt mig ogilla någon allt för mycket än. Dock är ju producenterna experter på att göra en höna av en fjäder, vilket märks tydligt.



´
Lille Minus

Tippen

Har varit på tippen och kastat en massa idag. Känns som att varje gång jag ska dit och kasta ett par saker, så packas bilen ända full till slut. Jaja, känns skönt att bli av med allt skräp i alla fall.

Tittade på Den lilla sjöjungfrun på engelska idag. Jag undrar om jag någonsin har lagt märke till att Sebastian bryter på västindiska? Jag tror faktiskt inte det.

Disneyfavoriter

Har syndat idag, jag vet att jag inte borde men jag hade lite julklappspengar avsatta bara för mitt eget nöje. Bestämde mig för att göra vad jag länge velat och inhandlat några av mina disneyfavoriter. Pocahontas, Oliver och gänget och den lilla sjöjungfrun fick följa med mig hem. Längtar efter att Aladdin och Sjönheten och Odjuret finns att köpa igen.

                                                                                                                

Mycket slit för en brandvarnare!

Tänkte vara en duktig flicka idag och skruva upp brandvarnaren på ovanvåningen. Öppnar garderoben och upptäcker att jag inte kan komma fram till stegen! Okej, kavlar upp armarna och sätter igång att börja rensa bland tomma färgburkar, utgångna skor och gamla telefoner. När jag ända är igång tänkte jag att jag kunde lägga undan den 4 (?) m långa listen som ligger på golvet framför våra garderober. Frågar mamma var hon vill ha den och får svaret: Ovanför din och lillsyrrans rum. Fram med stegen och klättrar upp. Oj, vad dammigt! Rensar ut gamla räkningar, extra frontar till frysar, lakan till barnsäng, gamla McDonalds leksaker och annat smått och gott som vi samlat på oss. Får i alla fall in listen och 2 timmar efter jag påbörjat mitt arbete med att skruva upp brandvarnaren är jag klar! Åker och hämtar kinamat (som vanligt fläsk i sötsur sås) och efter maten bestämmer jag mig för att sätta mig ner och titta på min nyinköpta film. Bones börjar om 10 minuter, säger syrran då.

Hur det hela började

Jag minns första gången jag mötte honom. Eller gör jag det? Det var under en period då jag mötte nya personer varje dag och namn och ansikten blandades i ett virrvarr i mitt huvud. Allt fick upprepas om och om igen tills jag stod där i slutet av sommaren med 200 nya vänner från olika kontinenter. Jag minns i varje fall första gången vi pratade. Det var i en bar, han försökte bjuda mig på en drink trots att jag bara var 20 och den lagliga ålder är 21 i USA. Jag lärde honom att räkna till tresvenska och hur man uttalade Kim Källström. Sedan försvann vi åt varsitt håll för att fortsätta fira våran första International Day Off 2007. Veckorna gick, vi blev vänner och umgicks som alla andra. Det var inget speciellt mellan oss, bara en normal vänskap. Trodde jag. Andra sade annorlunda. "Det finns en gnista mellan er två" sade min kollega och vän när vi kört go-carts en kväll. Han var där. "Vad pratar du om?" Frågade jag som inte på något sätt tyckt att ikväll var något annorlunda. Vi hade pratat och skrattat och flörtat precis som vanligt. Det tog ett tag innan jag insåg att jag faktiskt var intresserad och att han ville ha mig också. Vi blev tillsammans. Fast ändå inte. En sommaromans var så långt som jag tänkte gå. Jag tänkte faktiskt aldrig bli kär i honom. Absolut inte! Aldrig att jag tänkte starta ett förhållande med en man som bor i England. Jag som inte ens haft något riktigt förhållande med en man som bor i Sverige! Nej, nej, nej, nej och åter nej. Det skulle inte hända hade jag bestämt mig för. Han hade bestämt annorlunda. Han har en stark vilja. Starkare än min. Så han fick komma och hälsa på i november. Och i januari. Jag gick med på att officiellt bli hans flickvän. Trots att jag skulle ut och resa i tre månader. Jag tänkte att vi ju i alla fall skulle få ännu en sommar tillsammans i USA. Så blev det inte. Han kom igen i juni och jag åkte ensam till USA. For till England i augusti och träffade hans familj och vänner. Jag åkte hem till Sverige den 3 september, samma dag som han flög till Australien för att jobba. Jag har inte träffat honom sen dess. Men jag längtar varje dag.


Långdistansförhållande - en omöjlighet?

Första gången min pojkvän föreslog att vi skulle hålla kontakten som mer än bara vänner tänkte jag, aldrig, comprade, inte en chans! Och sen grät jag en skvätt för jag ville ju så gärna men ack hur ska det fungera? tänkte jag. Det sägs att långdistansförhållande är svåra att få att fungera, om än inte omöjliga och jag kan inget annat än att hålla med. Den 18 januari firar jag och min pojkvän 1 år som ett officiellt par. Ett år som vi till merparten av tiden tillbringat på andra sidan världen, han i England och jag i Thailand, Australien, Nya Zeeland, USA eller jag i Sverige och han i Australien. Fyra gånger på ett helt år har vi befunnit oss i samma tidzon och alla de gånger har vi tillbringat tiden i varandras armar, noga med att ta till vara på varje stund vi får. Vad för slags förhållande är det jag lever i? Att behöva kämpa till sista blodsdroppen för att få vara tillsammans några dagar här och där. En relation huvudsakligen begränsad till sms, mejl och några telefonsamtal då och då. Jag är ingen slagkämpe, det är jag den första att medge. Jag är lätt att slå ner, tvekar att försvara mig och har svårt att resa mig igen. I ett krig hade jag varit chanslös, hade knappt överlevt en dag. Eller kanske, ja, bara kanske, finns det en styrka i mig som trots allt får mig att stå stark. Kanske hade jag klarat mig ändå. Man vet aldrig hur man reagerar i en specifik situation förrän man står där. Och här är jag! I min stad, lever mitt liv och längtar efter en famn som den tar 24 timmar att resa till, som befinner sig i en stad 10 timmar före min verklighet. Jag har haft många tankar om att ge upp men jag har ännu inte gjort det. Kärleken till honom är värd att kämpa för lite till, en dag i taget.

Nyare inlägg
RSS 2.0